guldblond

Torsdags - utvecklingssamtal 17.30 (vad gör man inte...)

Närvaro/frånvaro-pappret... so funny. Har nog aldrig sett något så vackert. Det var polkagrisfärgat, vitt med spridda frånvaroskurar och det har nog aldrig hänt förut. 34% av skolan har jag missat, so far. Perfekt. Johan, vår åh så underbara och älskade mentor, körde den där vanliga "jaha, det här såg ju inte så bra ut...*tänka-haka*". "ja, jag tycker den är vacker" kan man kontra med, och tillbaka får man "är du sjuk ofta?". Och jag skrattade så mycket i mitt huvud då, oj oj oj. Vadå, varannandag-sjukan? Harkel-hand mot hals-"ah jo, från och till." Visst är det konstigt att man ibland kan få ont i halsen så plötsligt?

Mina kursomdömen var minst lika roliga, variationen var helt underbar och det var så otroligt skönt med lite annat än det vanliga "jobbar på bra, uppnår målen...". Nu var det både otillfredsställande och IG-varning! :D Det kanske inte låter så roande, men för en tjej som alltid hört samma blaha i hurmångaårdetnublir så var det riktigt kul.
Att jag uppnår målen MED GOD MARGINAL i  foto A är intressant. Och att studieansvaret bedöms som MYCKET BRA. Om man säger såhär; antalet inlämnade uppgifter: 0. Noll som i inga alls. Nada.  Hon har inte en aning om jag har gjort någonting överhuvudtaget (vilket jag inte har då jag är en typisk latmask) och ändå uppnår jag målen. Med GOD marginal.
Va?
Jag funderade på att vara en såndär bra människa och överklaga, men å andra sidan...

Johans funderingar över hur mina höga frånvaro och mina bra omdömmen hängde ihop var också roande. "jaah... det är ju inte det att du skiter i skolan, men ändå är du inte här så ofta..."

Suck, ibland är det lätt att hitta det postiva i allt det negativa. Synd att det inte alltid är lika lätt.