guldblond

Jag längtar till nästa studiebidrag. Illa mycket längtar jag, det känns som att det är alldeles för långt bort. Och det är inte det att jag vill ha pengar så jag kan köpa det där, det där och den där nya parfymen och gå på bio, och köpa den där nya klänningen som jag såg på... nej.

Jag FRYSER. Och jag är HUNGRIG. och jag gnäller inte ofta.

Morgonen var hemsk. Jag möttes av så otroligt många människor med vantar, mössa, halsduk... inte konstigt med tanke på vädret, men ändå. Jag frös, och jag var så avundsjuk på dem. Usch på mig, så hemsk jag är!
Och frukost hade ju inte suttit fel, jag var ju till och med tidig idag. Men nej, jag hade nog inte råd, så magen fick lugna sig och jag fick handla på krita i skolan. Vilket jag hatar. Det känns så... så otroligt fel. Jag klarar mig själv.

Vart har mina pengar tagit vägen då?
Mat. Jag äter i princip bara ute, och det är dyrt. Mat, bara mat. Och en hel tröja á 49.50 kr, för att få känna mig lite bättre, lite fräschare en dag eller två. För att bygga på den där fasaden, visa upp den snyggt. Ja sant, jag kunde ha använt de pengarna till en mössa, men vafan. Om jag vet att jag mår bättre av en tröja så är det väl en sån jag ska ha? Dessutom var det ett sånt där terapi-köp, jag gör massa såna. köpa istället för att tänka. Det är dyrt. 



Det jag tänkte komma till var att det är så otroligt gulligt att läsa alla ungdomars fina insändare om studiebidraget. Alltid samma visa, "det är bara 1050kr, hur ska man kunna överleva på det? Ett par nya jeans kostar ju så mycket...". Man typ, suck. Är ett par nya jeans, eller den där klänningen att överleva för dig? Överleva är mat, vatten och värme. Ett par nya jeans? Ja, de faller väl i kategorin leva i lyx.

Som tur är, visa det sig att jag har hela 140kr kvar på kontot, jippie! Jag har frukost hela denna vecka, och mat en hel gång! 

Jahaja, klockan är snart midnatt och jag är redo att börja skriva uppsatsen. Känns som att det är dags nu, har bara ett dygn på mig och ska klämma in lite sömn och ett möte på den tiden. Men helt ärligt, jag har inte bara varit lat och skjutit fram den, jag orkar faktiskt inte med att göra allt i tid, och ordentligt. Det där lät helt fel, menar att jag inte kan prestera jämt och ständigt, mitt humör går i vågor och tankarna lika så. Och tillåter jag inte tankarna att komma fram så blir det sådär igen, allt finns men bor lååååångt långt bak i det jag tränger bort. Blablabla, jag förstår inte mina egna tankar och meningar längre. Hela jag har gått nernernerner. Riktigt långt ner och jag har ingen lust till något. Ingen glädje alls, vet inte ens om jag kan skratta längre.

Inte för att jag behöver skratta, det här är ändå inte kul. Inte någonstans. Och vart vänder man sig nu? Nu lär jag ha gjort allt, eller? Någon som har något förslag? För jag ser bara en massa återvändsgränder.

"... ungar som tror att dom bara kan komma hit och få hjälp..."

Jag känner mig så otroligt ensam. Det var inte det här jag ville! sitta och göra ingenting hela dagarna, för att det är det enda jag kan. Har absolut ingen att prata med, både familj- och släktlös som man är. Jag kankankan verkligen inte bara gå ner och låtsas som ingenting på så sätt, jag gör judet nu men jag kan inte glömma bort allt, allt som hänt, allt som varit, allt JAG varit. De vinner då, och nej tack säger jag bara.

Det här är så inte rättvist, jävla skitlagar det finns. Bajs på dem! Kul att ni inte gjorde det bättre på något sätt, hjälp va synd jag tycker om mindre barn som också säger sanningen, och inte en jävel kan göra något för dem. Utöver att skita ner lite hemma, lite till bara. Det kan alltid bli värre.

Som de sa, när jag satt och väntade i min ensamhet och råkade ha de stora öronen på mig... " också kommer dem hit och tror att vi kan hjälpa dem! hahahaha... "

tips: levande ljus för att varva ner funkar bäst när man är för pigg för att sova, ingen bra idé när man redan är övertrött... det kan mycket väl hända att man somnar ifrån dem då och det är mindre bra...

Efter 16 timmars sömn (16!) sitter jag nu hyffsat utvilad med varm mjölk och honung(uppdrag: rädda halsen), gör trafikuppsatsen(!), min matte och hjälper lillebror med hans matte. Födelsedagspresent ska lämnas efter sex och fka på det,  sen kommer förhoppningsvis Jessica och Alexandra över ikväll för lite film/tv-tittande :) om det nu inte blir för sent.

-Viola, kulturhuset nu i veckan?

japp, det gör jag. Träffade en "gammal" vän på bussen och bjöd över henne hit. Pinsamt nog är vi grannar men det lär ju vara.... hundra år sen sist vi sågs? Minst 2 år sen, och då är frågan hur fan man kan missa varandra i 2 år...

Jag är förresten hemma i något som kallas tid. Tidigare än jag faktiskt brukar lämna skolan (halvdagar? vänta,, jag känner igen ordet...). Och jag gick i säng i tid igår(!). Så jag är stolt :)

Fredde, min älskling ligger på golvet och jag i sängen. Allt är alltså som det SKA vara, egentligen, efter många protester från Freddes håll, haha :P

och bara för att, Fredde rynkboll och matte. Ni har sett bilden förut, men han är alltid lika söt så :P

Som punkt två på listan står det "sova tillräckligt". Alltså mer än de 2-4 timmar jag sover nu. för, som någon sa till mig senast i förrgår, så håller det inte i längden.
Sova vid 22 tyckte hon var lagom, så jag tänkte köra på det.  Och jag som brukar komma i säng vid halv två... good luck Ronja xD

Kan ju säga att nr 1 funkar jättebra, inget godis hittills :D Blev dock lite småsugen idag på pressbyrån, men mest för att jag inte visste vad jag skulle köpa istället... chips, nötter... vad finns det mer? frukt?

Så nu ska jag varva ner med lite läsning i körkortboken, då lär jag somna snabbt!
pussen <3

Kortsiktiga och långsiktiga.
Verkliga och overkliga.
Stora och små.