Det här med pengar är så gulligt.
Jag längtar till nästa studiebidrag. Illa mycket längtar jag, det känns som att det är alldeles för långt bort. Och det är inte det att jag vill ha pengar så jag kan köpa det där, det där och den där nya parfymen och gå på bio, och köpa den där nya klänningen som jag såg på... nej.
Jag FRYSER. Och jag är HUNGRIG. och jag gnäller inte ofta.
Morgonen var hemsk. Jag möttes av så otroligt många människor med vantar, mössa, halsduk... inte konstigt med tanke på vädret, men ändå. Jag frös, och jag var så avundsjuk på dem. Usch på mig, så hemsk jag är!
Och frukost hade ju inte suttit fel, jag var ju till och med tidig idag. Men nej, jag hade nog inte råd, så magen fick lugna sig och jag fick handla på krita i skolan. Vilket jag hatar. Det känns så... så otroligt fel. Jag klarar mig själv.
Vart har mina pengar tagit vägen då?
Mat. Jag äter i princip bara ute, och det är dyrt. Mat, bara mat. Och en hel tröja á 49.50 kr, för att få känna mig lite bättre, lite fräschare en dag eller två. För att bygga på den där fasaden, visa upp den snyggt. Ja sant, jag kunde ha använt de pengarna till en mössa, men vafan. Om jag vet att jag mår bättre av en tröja så är det väl en sån jag ska ha? Dessutom var det ett sånt där terapi-köp, jag gör massa såna. köpa istället för att tänka. Det är dyrt.
Det jag tänkte komma till var att det är så otroligt gulligt att läsa alla ungdomars fina insändare om studiebidraget. Alltid samma visa, "det är bara 1050kr, hur ska man kunna överleva på det? Ett par nya jeans kostar ju så mycket...". Man typ, suck. Är ett par nya jeans, eller den där klänningen att överleva för dig? Överleva är mat, vatten och värme. Ett par nya jeans? Ja, de faller väl i kategorin leva i lyx.
Som tur är, visa det sig att jag har hela 140kr kvar på kontot, jippie! Jag har frukost hela denna vecka, och mat en hel gång!
Nu sjönk jag sådär lågt igen, jag skäms.
