guldblond

jag letar
efter mig själv. jag vet inte vart jag är längre,
vem jag är, vad jag gillar och inte gillar.
Allt är bara ett enda stort virrvarr
Så många skepnader på så många ställen.
Så många att hålla nöjda,
så många roller som jag måste spela,
måste.

För annars går det illa, annars rasar allt ihop.
Och det hänger på mig, allt hänger på mig.
Jag överlever inte om jag inte orkar.
Faller jag nu blir jag någon annan.
En låtsasversion av migsjälv, igen.

Jag vill bara vakna upp en morgon och känna mig så otroligt nöjd med livet som det är. Känna att det här, det är jag och jag trivs så bra. Inte detta ständiga bytandet, smälta in överallt och inte riktigt tycka något. bara överleva. FAN, jag hatar det! Snälla någon bara ge mig en enkelbiljett härifrån, till en ny start. Låt mig börja om på nytt.

Kan det här ta slut någon gång, så jag slipper ha allt ansvar för världsfreden och bara få leva mitt liv? för hej vad allt ramlar ihop om jag ställer mig rakt upp och ner och säger som det är nu.

varför fick jag aldrig vara barn? varför har jag alltid behövt ha en massa ansvar och saker att tänka på? varför fick inte jag leka i sandlådan utan att  behöva höra vad som kunde finnas i den, vad jag skulle akta mig för och vad jag jag inte fick göra?

Varför fick jag aldrig göra något spontant, utan massa förvarningar?

Kan jag, snälla snälla snälla någon bara få slippa allt jävla ansvar innan jag ramlar sönder och samman?!