Är det rädsla, eller bara larv?
Och jag blev ställd. Helt paff, gamla minnen fladdrade framför ögonen på mig samtidigt som jag stod där, och bara tittade. Som en åskådare, vad fan, det var ju det här som inte fick hända?
Så jag gick därifrån, och nu sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra. ställer frågor till mig själv, men finner inga bra svar.
Vad var det egentligen som hände? Varför reagerade jag så, och vad var det egentligen jag kände?
Och vad är jag egentligen rädd för? Det kan jag iallafall svara på, det här var steget innan DET.
Jag har blivit tillsagd att höra av mig, direkt när jag känner mig rädd. Men var jag rädd, eller var det bara larv? Borde jag klara av det där, är jag bara en jobbig och trotsig tonåring med ett jävla beteende? Om inte, är min rädsla tillräckligt stark för att någon ska göra något åt det här, för att någon ska KUNNA göra något åt det här kanske det heter? Vad händer mig, om jag säger ifrån nu? Så mycket frågor, så mycket tvekan....
Ställer frågan till mig själv, igen. Är jag rädd?
Jag vet bara att jag känner igen känslan, den här känslan har jag alltid haft, sålänge jag kan minnas har den funnits där i bakgrunden och bara väntat. Jag blir helt stel, helt ställd och tom i huvudet, har en stark "springa från platsen"-känsla, vill bara krypa ihop till en boll i ett hörn och försvinna.
Är det rädsla jag känner? Vad är rädsla, för er?
Shiit stackars dej!!
Nu ldier ja fan med dej som fan asså :P
När går du och lägger dej då på kvällarna?
Älskling messa eller ring mig när du känner att du behöver någon att prata med <33
jag tror att rädsla för mig är att inte veta vad man bör göra, vad som är rätt och fel, vilka konsekvenser något handlande kan frambringa osv.. Men framförallt - ensamhet. Det här har jag då inte sagt till någon annan, men det kanske folk har märkt själva, eller snarare, det kanske är så med flera tusentals andra människor också? Men jag är rädd för ensamheten, jag varken vill förlora mina nära och kära eller ska behöva känna mig tryckt i ett hörn ensam och rädd. Det är faktiskt något jag fruktar.
Du vet att du alltid kan messa eller ringa den här asiaten om du vill ha någon att prata med. Behöver absolut inte vara något "whohoo", jag finns för dig i vilket fall som helst, vännen <3
