Är du arg på mig?

Möt den andra delen av min far:
-Jag älskar dig. jag har saknat dig. Gud va underbart att du är hemma igen. Är du arg på pappa?
-...Ja. (ansträngande att få ur sig kan jag lova)
-Varför då? Vad har jag gjort för fel? Va? kan du inte säga det till pappa så att...

Jag gick. Orkade inte. Ville säga att det här är anledningen, DÄRFÖR är jag arg. DÄRFÖR har du gjort fel. DÄRFÖR vill jag inte bo här. DÄRFÖR lider jag. Men just därför kunde jag inte göra det. Det gick inte.

Och det är inge bra nu, det är snart helt stängt. Allt det där jag orkat och fått bygga upp stängs igen. Får mess av Familjen då och då, undrar varför jag inte svarar och talar om att det inte är mig dom är arga och besvikna på och att det blev fel och att dom tycker om mig.
Men jag är arg. Besviken. Dom visste vad dom lämnade mig till och vad det skulle leda till, jag sa att ni kommer inte känna igen mig! Jag går tillbaka till det jag var när jag kom hit, troligen kommer jag inte ens prata med er. Det blir så och jag kan inte styra över det. Men näej då, det du lärt dig nu har du med dig!

Eller hur. Dag fyra och jag mår såhär.
På den sjunde dagen hör jag av mig, och då ska ni se vad som hänt på en vecka.
Sociala ska få höra, och familjeteamet vet ju hur jag funkar, skillnaden mellan med och utan föräldrar. 

Tack för kaffet. 

Kommentarer
Postat av: Lolla

Hang in there!

2008-09-15 @ 13:12:39
URL: http://memorize.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0