guldblond

Har hänt en heeel del de senaste dagarna. Fick för mig i veckan att jag skulle höra av mig till honom, bara för ovanlighetens skull. Och, självklart, för att få förhöra honom på vad han egentligen vill, vad han egentligen tänker sig och varför haninte gett upp efter sju månader. (det är sinnessjukt!)

Jag - Vad vill du mig egentligen?
Han - Träffa...
(och det svaret gav mig ju så otroligt mycket info, så jag tvingades ställa en till fråga)
Jag - Varför?
Han - För att du var så himla läcker! Vill se om det döljer sig någo trevligt där oxå!
(typ, det är du inte ensam om, ställ dig sist i kön...)
Jag - Jag är alltid trevlig. Vad hoppas du på att få ut av det hela?
(och ungefär här tycker man ju att han borde förstått att jag förhör honom, men icke.)
Han - En vän att träffa fler gånger? Något annat kan inte jag bestämma över...Kan tro att du alltid är trevlig!
( Eh, VAD är det han inte kan bestämma över?! Det är såna meningar som gör mig misstänksam...)
Jag -  Det är mer än sju månader sen du såg mig, tror du verkligen att du fortfarande tycker på samma sätt?
(måste ju fråga, man undrar ju.)
Han - Jag vill helt klart få träffa dig igen och avgöra själv vad jag tycker och tänker efter det :)

Och där slutade jag svara/ställa frågor.



Dagen efter hörde han av sig.

Han - Ska jag ta det som att du inte vill fika imorgon?
(när jag fick smset suckade jag HÖGT. Han kör "tyck synd om mig"-stilen igen, ochdet var den som nästan fick mig på fall förra gången...)
Jag - Jag är upptagen imorgon.
(helt ärligt!!!)
Han - Ok... en annan dag då, eller ska jag ge upp nu igen? Jag är ju i ****** i veckorna, ganska nära och så...
(FORTFARANDE, "tyck synd om mig!". Och för den delen tror jag inte att han ger upp helt den här gången heller...)
Jag - Ja, jag är upptagen en vecka framåt. Hur har du tänkt kring fikat?
( Förhör, igen! )
Han - Jag har inte tänkt så överdrivet mycket, trodde inte du var intresserad av det. Men det finns kanske nåt fik i **** jag kan dyka upp vid och träffa dig? :)
(nah, buuhuuhuu, stackars dig då! Inte för att jag sagt att jag ÄR intresserad av det än.)
Jag - Det gör det inte, då tar jag hellre bussen till *****
(det är iofs. också helt sant. Dessutom vill jag inte riskera att träffa på någon jag känner, OM jag skulle gå med på det här.)
Han - Hehe, ok. Jag har koll på ett trevligt ställe på ett hörn man kan fika på iaf. Det vore trevligt nån eftermiddag eller kväll när du har tid, jag har ofta tid :)

Och där slutade jag svara, igen.

Så frågan är, hur i helvete ska jag göra? Man brukar ju säga att man ska lita på sin första tanke, och min var att det här är en psykopat! Jag vet ju inte ens hur han ser ut, och jag har aldrig pratat med honom. Men samtidigt, tänk om det här är den där underbara människan man letat efter?

Också får jag dom där hemska "tycka synd om"-känslorna, ni vet?
Stackarn har sett någon han tycker är...ja, en hel del. Och han får inte träffa henne, alltså mig. Så min hjärna säger ju lite låt honom träffa mig så blir han nöjd, får sin önskan uppfylld.

Jag kan ju iofs bete mig som ett svin, så han tycker riktigt illa om mig som person. Tyvärr kan jag inte uppföra mig illa, tyvärr tycker de flesta att jag är en underbar person.Tyvärr har jag en förmåga av att flörta lite med allt och alla.

Jag vet ju vad Sara tycker(hon har tom tagit hans nummer), men vad tycker ni andra? Ska jag höra av mig och gå med på en fika, eller låta stackaren "ge upp" igen?