Jag har gett upp.

Tror jag iaf. Konstant trött, ser ingen direkt mening med att kliva upp ur sängen. Fryser, kan inte sova, tappat aptiten...
Hon varnade mig för det här, samtalsterapeuten. Och jag varnade henne, jag vet vad som händer jag har levt i det förut.

Men snälla, tro inte att jag har fått för mig något nu. För det har jag inte, inga såna tankar. Jag vill bara inte tvingas till att lyda order och bete mig på ett speciellt sätt och hela tiden behöva tänka på att inte skada familjeryktet och inte vara tillåten att göra det jag känner för och behöva be om tillåtelse jämt och ständigt... 

Jag vill leva, göra vad jag vill och inte behöva be om tillåtelse.
Jag mår inte bra, igen. Back to basics alltså. 



Låt oss hoppas att den där lappen ger utslag i utredningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0