nya plädar!

Besökte ikea en snabbis idag (2 timmar är snabbt på ikea), en vit och en ljusblå pläd fick följa med mig hem! :) Så ikväll blir det myyyys med plädarna, te och förhoppningsvis ett bra tv-program och hundarna mina <3

(försöka se positivt på saker och ting)

Jag hatar förresten fisk.

Eller ogillar väldigt mycket. För vems fel är det att jag har gått och nynnat på den här skitlåten hela dagen?

När jag tänker på er

...tänder jag ljuset.
Tillåter en ärlig tanke, blåser ut ljuset och går tillbaka till mitt.

 

Joggat!

Jag är grymt stolt över mig själv. Stod ju självklart kvar en stund och pratade med Sara innan vi skildes åt tidigare idag(som på den gamla goda tiden!), och hon hade precis som jag tänkt ut och motionera lite här hemma i krokarna. Men det blir ju aldrig av att man gör något i slutändan ändå...

Gissa vem som precis kommit hem från en joggingrunda? 
1,5 km
av 3 km rundan, tillsammans med Chief!
Och det var kallt som F ! xD Men i övrigt, helt ok. Nästan skönt : ) (och ungefär här märker man var jag bott de senaste halvåret...) näe, men det behövdes. Fick tänka lite, och frisk luft är aldrig fel. Det har vi mycket av här ute i skogen.

Ska ner och käka nu, pannkaka är ju gott såhär sent. Jättegott. det blir te till, fryser som satan. Vänta lite, var det här så smart av mig som precis har varit sjuk...?

LOL

Gissa vem som kom ihåg fel tid för UMs telefontid? Suck...

Dagen

Herregud, idag har jag träffat alldeles för många som man "tappat bort".

Först Ludde på bussen i morse. Han var trött, och tyckte att det var alldeles för tidigt. Jag talade aldrig om för honom att jag redan var sen, och då var klockan ändå bara tio i sju.
Träffa Josse på pendeln, och hennes Robert(tror jag han hette...). Hej och hå, hon gjorde mig sällskap hela vägen till slussen!
Också Sara på bussen hem. Det är så himla pinsamt att vi inte ses oftare. Vad tar det, 20 min att gå om man tar väg-vägen och högst 10 min genom skogen. Det är ingenting här ute!

Vi sa iaf att vi måste ses allihopa igen snart, var ett tag sen sist. Vi är ju så himla utspridda, hinner inte ses alls.

På tal om det, tjejkvällen är inställd. Tyvärr, men det blir ju så. Folk som är sjuka eller av annan anledning inte har orken, också det där pluggandet som måste komma före allt. Vi flyttar fram den!

Och nu, hör och häpna, ska jag ringa till UM! Bara glömt bort det i tre veckor nu, och jag måste verkligen ha nya piller NU.
Så tjing på ett tag ! <3

Hur man överlever dag två.

Jaa, hur fan gör man nu?

Jag har varit i skolan idag iaf. Kändes som att det behövdes. Pratat en hel del med Britt om det som hänt. Fy satan vad man ogillar det här samhället. Usch. Måste prata lite med varenda lärare känns det som. Uppdatera mig och ordna lite vid sidan om.
Flöt omkring hela förmiddagen, pratade med massa människor och höll den där glada fasaden uppe.

Sen, vid tolv, så kom allt det där över mig. Poff. Stod som ett fån rätt upp och ned medan Jessi åt. Förlåt. Måste ha verkat jättedumt, men det var just det tillfället som allt bara... gick fram. Förlåt. Helt borta i huvudet, jätteläskigt när det blir så, när verkligheten springer ikapp en.
Panik fick jag också, flashbacks från nattens mardröm är inte kul.

Fixade möte med Lena imorgon och uppdaterade min kalender (som jag inte hade med mig med tanke på att jag bara fick packa ihop allt i påsar och sticka igår kväll) med kommande läxor och prov. Kul att man har hängt med de senaste veckorna så man är förberedd!


I kväll tänker jag ägna mig åt att packa upp alla femtioelva kassar med kläder och småskraffs.
Fredde ligger här uppe i mitt hus och håller mig sällskap. Världens bästa gammelhund <33

Mardröm i natt

Om ni bara visste vilket helvete det var att somna igår. La mig halv ett och kämpade sen till klockan var 4 för att somna. Jag skrek inombords tillslut, kropphelvete somna!!!, men inte fan hjälpte det.

Sov en timme innan det var dags att kliva upp igen. Och gissa vad? Jag drömde en mardröm under den timman. Jag minns inte när jag gjorde det sist.

Jag drömde, att jag hade förlorat massa i vikt, MASSA. Jag kände av alla ben i kroppen, dom var jättespetsiga och det gjorde ont såfort jag rörde mig. Och jag ville säga något, säga aj!, hade en massa saker i huvudet som jag ville säga, det var någon jag ville prata med,  men vad hände? Inte ett skit.
Jag kunde inte prata, det gick inte. Kämpa och kämpa. Försökte hosta för jag trodde jag bara tappat rösten. Men nej. Det hjälpte inte, så jag skrek. HJÄLP!
 Och huvudet skrek, det var så mycket jag ville och allt bara fastnade, det blev överfullt och svämade över och gjorde så ONT. Och jag försökte skrika, försökte visa med hela kroppen "hjälp mig jag dör! Jag vill inte..."  men det gjorde ont, jag fick panik. PANIK.
Sen kunde jag inte röra mig längre. Mina händer bands fast. Och jag kunde inte prata, inte tänka, inte andas.

Första natten "hemma", efter knappt nio timmar i det här huset. Och ändå är det ingen "på det där stället" som tror mig när jag säger att jag kommer må psykiskt dåligt av att bo här. Fy fan.


FAN .

Hemflyttad sen igår. Bara för att jag inte kan ljuga. Kan man vara för ärlig?

Nu får vi se hur det går.

svar på...

Svar på Violas kommentar:
"...Vad kan vara viktigare än en människas hälsa och egen vilja? Respekt och omtanke? Sätta barnet i första hand? Vafan har hänt det d?..."

"En förälder har rätt till sitt eget barn, vi kan inte göra något".
Det var vad jag fick höra. Enligt lagen är det så. Och lagen står över det där man alltid har fått höra "ingen vuxen får göra dig illa, om det händer så måste du säga det till någon för man får inte göra så".

Och vad fan händer?
Ungen får mer problem, ingen jävla hjälp.

Och eftersom att jag inte är någon fara för mig själv ("du sköter skolan, knarkar inte och du skadar inte dig själv. Du är en ordentlig tjej") så får jag heller ingen hjälp.

Och jag som alltid trott att man klarar sig bäst om man sköter sig, är en duktig flicka?
Det var så in i helvete fel, det krävs sinnessjukt mycket elände för att någon ska börja fundera på om man kanske skulle ta och hjälpa den stackars ungen. Sinnessjukt mycket.

Så det som har hänt,är väl att Sverige är för klent i sina lagar. Alla har rätt till dittan och dattan, speciellt kriminella. Och stackarna som behöver hjälp... näe.

Fy satan Viola, hela alltet är åt skogen och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det så att det låter bra, för det är det inte. Tar det imorgon <3

levadölevadölevadö...

Överleva och dö, dö och överleva?



Jävla lagar och rättigheter, jag hatar er




 

Är jag stark nog?

Jag förstår inte

Jävla skit.
Jag vet inte om jag förstår pikarna eller inte.
Det hintas om saker, men jag vettefan om jag tar det rätt.

Betyder det att jag ska, betyder det att jag inte... ?

Jaf förstår inte, varför inte folk kan säga som det är, pang på bara. Rädda den som räddas bör, istället för att leka laglydiga.

Hoppas jag gör rätt, att jag förstått det hela rätt.

Också förkyld på det. Fan.


Men även ...

Men även om man nu inte mår så bra på insidan, så behöver man inte visa det utåt. Right? ^^


nattnatt sova säng nu. ska ju trots allt vakna till liv om... 4 timmar?
Natten <3

Ledig för att tänka

- Hej Britt, det är Ronja
- Hej!
- Hej, du, jag måste ta ledigt idag. Eller jag har redan tagit ledigt. Jag måste tänka, det är så mycket nu.

Troublemaker.

Har ägnat hela helgen åt att planera min framtid. Eller, kommande tre veckor. Allt är planerat nu, har full koll på allt.
Och nu jävlar ska rätt vara rätt.

Under kommande veckor tänker jag göra det som krävs för att folk ska tro på mitt ord när det blir dags. Jag undersöker varenda liten detalj i vad som egentligen har hänt och tänker rycka i alla trådar som finns. Och jag kommer behöva hjälp från så många olika håll.

Och ingen kommer nog ha tillräckligt mycket koll för att förstå helheten, det vore för riskabelt. Det vore dumt av er, att ens försöka. Så därför hoppas jag att folk kan acceptera, att jag ber om hjälp när jag behöver det. Hjälper mig att lägga pusslet.

Det gör jätteont, att ljuga för dem man älskar
För det har jag gjort hela helgen, mer eller mindre. Även om jag inte gör det rätt ut med ord, så ljuger jag ju genom att agera som att jag gör som alla andra vill. Och jag kommer ljuga, varenda eviga dag tills det är dags. Det är det som gör ondast, det gör riktigt jävla ont. Att se någon titta på en med riktigt sorgsna ögon, när någon säger en sak men deras ögon säger något annat. När man ser någon som inte kan göra något för att hjälpa en. När man ser någon, som måste lyda sin överordnad även om det leder till någons död.

Jag vill ju egentligen inte ha några hemligheter, inte svika dem, men jag måste !

Och jag måste lära mig att anpassa mina ord lite bättre. Igår sa jag jag löser det här på nåt sätt. Det uppfattades tyvärr som en självmordstanke, men nej. Tvärtom ! Jag gör mitt bästa för att överleva här!



Jag älskar livet!
så länge jag får leva det

Pratar tungan av mig

Har pratat med Angie hela kvällen känns det som, och ändå är det inte tillräckligt. Vi skulle med all sannorlikhet kunna prata tills tungorna går av på oss. Men tyvärr räcker inte tiden till, jag ska upp kvart i fem i morgon bitti och tänker inte dricka mer än en kopp kaffe. Och jag som fått i mig två koppar idag, hur i hela världen ska jag kunna somna?

Det är underbart att ha någon att prata om allt och ingenting med i timtal utan att man tröttnar på varandras sällskap, inte sant?


bild från idag


Vackraste fröken Ida <3

Tycks?

Ida-eftermiddag

hej hopp! Nyss hemkommen från stället med det roliga namnet ni vet? tog bussen till Krägga runt halv fem efter att ha stressat hem för att lämna av lite böcker och låna toaletten (hej jag har inte råd med toabesök på centralen...). Väl därute gjorde vi det vi planerat läääänge, fotografering!
Åt, pratade, drack kaffe/te och tittade på tv gjorde vi också. Måste säga att Idas familj är en sån där underbar familj man önskar att alla hade.

Trevligt att få ses lite då och då, blir så sällan numera. Får se till att ha en till tjejkväll, för oss stackars lantisar.

Nu, dags för ett glas cola!



hejdå kommande körkort

hej, jag har precis kommit fram till att jag inte kommer ha råd att ta körkortet. Skulle ju kunna göra som alla andra, "Mamma/pappa, jag behöver pengar" också *pangpang* här har du pengar! Men det känns... inte så lockande. Nog för att jag troligen skulle få det, speciellt nu och annars också, men det kommer bli så fel då. (hit med pengarna och hejdå!)

Och handledarkursen som jag precis fick mejl om är också väldigt peppande, var f hittar man såna?! Blir inget övningskörande för mig.

Så jo, ärligt talat, det är lite drygt att lyssna på folk som direkt säger "åh nej, nu måste jag ringa mamma/pappa och be om mer pengar och det känns inte bra. Men jag kommer ju få det, för jag får alltid när jag ber om det/för det är till skolan" (Den där sista meningen har varierat, men det slutar alltid på samma sätt). Typ, kul för er!


Jaja, pank, glad och underbar, det är jag.

Tack för frukosten!

hehe, känner mig jättestolt över att ha lyckats fixa frukost denna morgon. Cafét var stängt pga sjukdom, så jag höll på att bli utan frukost, och helt utan kaffe. Men med lite tjat och gnäll fick vi (viola, kajsa och jag) med oss både Jan och Thorleif för att bryta oss in och ta kaffe, och Svenne blundade när vi snodde mackor. Hej hopp, det är två lärare som får pluspoäng ! ( och hej hopp vilken press jag satt på mig själv nu, Thorleif tror att vi kommer jobba så mycket mer nu men ingen av oss är pepp nog ) tillbaka till arbetet, pussen <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0