Ig-varning, I like it!
Torsdags - utvecklingssamtal 17.30 (vad gör man inte...)
Närvaro/frånvaro-pappret... so funny. Har nog aldrig sett något så vackert. Det var polkagrisfärgat, vitt med spridda frånvaroskurar och det har nog aldrig hänt förut. 34% av skolan har jag missat, so far. Perfekt. Johan, vår åh så underbara och älskade mentor, körde den där vanliga "jaha, det här såg ju inte så bra ut...*tänka-haka*". "ja, jag tycker den är vacker" kan man kontra med, och tillbaka får man "är du sjuk ofta?". Och jag skrattade så mycket i mitt huvud då, oj oj oj. Vadå, varannandag-sjukan? Harkel-hand mot hals-"ah jo, från och till." Visst är det konstigt att man ibland kan få ont i halsen så plötsligt?
Mina kursomdömen var minst lika roliga, variationen var helt underbar och det var så otroligt skönt med lite annat än det vanliga "jobbar på bra, uppnår målen...". Nu var det både otillfredsställande och IG-varning! :D Det kanske inte låter så roande, men för en tjej som alltid hört samma blaha i hurmångaårdetnublir så var det riktigt kul.
Att jag uppnår målen MED GOD MARGINAL i foto A är intressant. Och att studieansvaret bedöms som MYCKET BRA. Om man säger såhär; antalet inlämnade uppgifter: 0. Noll som i inga alls. Nada. Hon har inte en aning om jag har gjort någonting överhuvudtaget (vilket jag inte har då jag är en typisk latmask) och ändå uppnår jag målen. Med GOD marginal.
Va?
Jag funderade på att vara en såndär bra människa och överklaga, men å andra sidan...
Johans funderingar över hur mina höga frånvaro och mina bra omdömmen hängde ihop var också roande. "jaah... det är ju inte det att du skiter i skolan, men ändå är du inte här så ofta..."
Suck, ibland är det lätt att hitta det postiva i allt det negativa. Synd att det inte alltid är lika lätt.
Det här med pengar är så gulligt.
Jag längtar till nästa studiebidrag. Illa mycket längtar jag, det känns som att det är alldeles för långt bort. Och det är inte det att jag vill ha pengar så jag kan köpa det där, det där och den där nya parfymen och gå på bio, och köpa den där nya klänningen som jag såg på... nej.
Jag FRYSER. Och jag är HUNGRIG. och jag gnäller inte ofta.
Morgonen var hemsk. Jag möttes av så otroligt många människor med vantar, mössa, halsduk... inte konstigt med tanke på vädret, men ändå. Jag frös, och jag var så avundsjuk på dem. Usch på mig, så hemsk jag är!
Och frukost hade ju inte suttit fel, jag var ju till och med tidig idag. Men nej, jag hade nog inte råd, så magen fick lugna sig och jag fick handla på krita i skolan. Vilket jag hatar. Det känns så... så otroligt fel. Jag klarar mig själv.
Vart har mina pengar tagit vägen då?
Mat. Jag äter i princip bara ute, och det är dyrt. Mat, bara mat. Och en hel tröja á 49.50 kr, för att få känna mig lite bättre, lite fräschare en dag eller två. För att bygga på den där fasaden, visa upp den snyggt. Ja sant, jag kunde ha använt de pengarna till en mössa, men vafan. Om jag vet att jag mår bättre av en tröja så är det väl en sån jag ska ha? Dessutom var det ett sånt där terapi-köp, jag gör massa såna. köpa istället för att tänka. Det är dyrt.
Det jag tänkte komma till var att det är så otroligt gulligt att läsa alla ungdomars fina insändare om studiebidraget. Alltid samma visa, "det är bara 1050kr, hur ska man kunna överleva på det? Ett par nya jeans kostar ju så mycket...". Man typ, suck. Är ett par nya jeans, eller den där klänningen att överleva för dig? Överleva är mat, vatten och värme. Ett par nya jeans? Ja, de faller väl i kategorin leva i lyx.
Som tur är, visa det sig att jag har hela 140kr kvar på kontot, jippie! Jag har frukost hela denna vecka, och mat en hel gång!
Nu sjönk jag sådär lågt igen, jag skäms.
Schizo?
En Ronja klarar allt.
"Jag klarar mig alltid" och "det löser sig" är typiska citat från den versionen. Version pigg och hoppfull, den som ser framåt och har kul, ser allt positivt, får en massa galna idéer och vill göra något hela tiden. Lyssnar, skrattar, pratar, trivs och mår bra. Ger sig fan i att det ska funka och gör det det inte så finns tron om att det löser sig ändå alltid där.
En Ronja har gett upp.
Det finns ingen ork, ingen glädje. Allt ses negativt, det finns ingen mening med något. Ingen anledning att kliva upp ur sängen. Självkänslan sjunker till noll, huvudet talar om att allt som görs blir fel. Allt som sägs får en negativ mening, allt är på låtsas, vänners ord har en dålig underton. "Jag bryr mig inte" och "jag vet inte" - standardfraser de dagarna.
Och det här växlar jag mellan, har gjort hur länge som helst nu. Ge upp-versionen har jag haft varenda vinter/vår i massa år nu, den suger. Bland folk är det version klarar allt som gäller, för den andra ser till att jag blir hemma och "sover".
Bara så ni vet typ... Jag är hemma ibland, och då har jag gett upp.
9 tips för bättre sömn
Metros 9 tips, here we go....
få se nu, 1 & 2 säger vädra ur och ha en låg rumstemperatur, det är alltså dags att öppna fönstret och invänta kylan. Punkt 3 & 4 säger undvik koffein och motionera inte sent på kvällen. check utan problem. 5 & 6 är såna där tidssaker, och tiden har inte riktigt varit på min sida, men regelbunden läggtid(nya ord, yay?), fasta rutiner och att gå och lägga sig tidigt är tydligen viktigt. Regelbundet och fast kan vi skippa, men tidigt i säng är jag ikväll. Enligt punkt 7 är det dags att stänga av tv, mobil och dator, en hel timma före det att man går och lägger sig. Jag säger att det är en väldigt flesibel punkt, allt efter vad som står i kalendern nästkommande dag. Punkt 8 & 9 är jag faktiskt redan expert på, jag gör alltid något när jag inte kan sova och det är väldigt svårt att utsätta sig för starkt ljus om man skulle vakna mitt i natten när man sover i ett hus där de två stackars lamporrna som finns knappt räcker för att läsa av tiden på klockan (som jag inte har, men det är detaljer).
Ser ju riktigt lovande ut... *host*
Time to sova nu alltså. Puss och godnatt, imorgon är jag förhoppningsvis pigg och på ett kreativt humör! (och i tid! :)
Den onödigaste resan i mitt liv.
Så äckelprovet på 300 sidor trafik som jag för ovanlighetens skull proppat in i huvudet och pluggat till hela helgen(typ) får jag göra i JANU-FUCKING-ARI. K U L ! Hahaha, jag skratta, HÖGT!
Böckerna åkte in i skåpet och där får de stanna tills jag behöver dem igen.
En snabbis till stadsbiblioteket med Viola och Elin (Stadsbiblioteket är ibland världigt likt Svanströms, bara så ni vet), och sen till veckans möte.
Bussluffa hem med halva halvöns skolbarn (ärlikamed trångt och förjävligt med skrik gap och gissa vem som spydde på den och den festen i helgen, och är det någon som har cigg till den lilla 11-åriga pojken?) och nu hamnade jag uppe hos mig, i mitt egna lilla hus.
mår bättre :)
Så nu är jag redo igen! tog en långpromenad igårkväll och kom fram till att det trots allt bara är 150 (idag 149) dagar to go, och ett glatt humör och en positiv inställning skadar ju inte, right? :) ska bara reda ut ett par saker först, och det "viktiga" kan man lägga i ett annat fack så länge.
Vaknade tyvärr på fel sida, med halsont (som Sara mycket väl hörde :P) och huvudvärk. Så missade fikat med tjejerna (minus Elin<3), men det får tas igen en annan gång :)
Imorgon blir det... jaa, vad vi nu ska kalla det, med Viola(tack för ett trevligt samtal btw!) och ev. Sara. Kulturhuset skulle vi besöka, också skulle det fotas lite. Men så behöver man ju inte ha planer för att ha trevligt, oftast blir det roligare när man är oplanerad (taco bar knows!)
Time for bed, efter Scrubs ofc ;)
